Varierande ålder på åhörarna…
Förra veckan föreläste jag ovanligt mycket, det började måndag kväll med vår föreläsning om modedieter. Sen direkt på morgonen på tisdagen var det dags för nästa. Ämnet var sötsug – vad händer i kroppen, varför uppstår det och hur blir man av med det? Åhörarna på förmiddagen var elever på Vindelns folkhögskola, allmänna kursen på Umeåfilialen. Vi skulle börja 8.30 och från början var det väl ca 10 åhörare, men inom en timme hade nog de flesta kommit (ca 35 st). Det var verkligen som det brukar vara; de intresserade eleverna satt längst fram, och de andra längst bak sovandes, med ryggen mot osv. MEN det var ingen som pratade så att det störde i alla fall :). Jag vet inte om ämnet var det bästa för att fånga deras uppmärksamhet, men å andra sidan kan jag inte komma på någon annan föreläsning jag brukar hålla som skulle göra det. Möjligen kost vid träning isf. Men jag tog mig igenom föreläsningen och kl. 11.00 var det dags för snabblunch innan jag skulle köra vidare till Vindeln och hålla samma igen.
Från början var det tänkt att hälsocoach-programmet skulle lyssna men allt eftersom bjöd de in hela skolan plus Renforsens behandlingshem och även befolkningen. Bland annat har vi byggnadsprogrammet och synavdelningen, med tanter och farbröder som inte såg duken trots att de satt längst fram (det visade sig att den äldsta var 95 år). Hennes slutkommentar när jag undrade om det fanns några avslutande frågor var ”jag tycker då att godis är gott!”. Ja, jag kan bara hålla med :). Det roligaste på den föreläsningen var pausgympan, som några hälsocoach-elever höll i. Bild från det ser ni nedan.
Efter att denna föreläsning var över var det dags att stressa in till Umeå igen och prata om diabeteskost för några patienter på Norrlandskliniken. Där handlade det mycket om glykemiskt index på pasta och potatis, missförstånd som skulle redas ut. Efter detta var jag ganska slutkörd!
Nästa vecka är det dags igen, för två maratondagar. Man blir ju galet trött efteråt men jag tror jag kan hålla fokus under föreläsningarna så pass att ingen märker något. 🙂
Elin
