Det som tidigare benämndes PCOS-polycystiskt ovariesyndrom – har nu bytt namn till PMOS- polyendokrint metabolt ovariesyndrom.
Varför han man gjort det? Och vad innebär denna förändring?
I the Lancet publicerades nyligen en sammanställning av beslutet om namnbytet. Det är ett gediget internationellt samarbete som genomförts med patienter, olika vårdprofessioner och organisationer som resulterat i den nya benämningen.
Det primära syftet till namnbytet handlar om att hitta en benämning som bättre speglar den komplexitet som syndromet kan innefatta. Det gamla namnet betonar ovariernas polycystiska utseende trots att detta inte är en central eller nödvändig del av tillståndet. Det gamla namnet har sannolikt bidragit till missförstånd, fördröjd diagnos och ett alltför snävt fokus på reproduktiva symtom. Det nya namnet visar på att det är flera hormonsystem som är involverade, inkluderat ämnesomsättning och fertilitet, men även psykologiska och dermatologiska inslag kan finnas. Det är med andra ord mycket mer komplext än det tidigare namnet påvisat. Här betonar man också insulinresistens som en central drivare hos många, men inte alla, patienter.
Diagnoskriterier och behandling är densamma som tidigare.
Det finns ganska stark evidens för att viktnedgång vid övervikt/obesitas kan förbättra tillståndet. Redan vid 5-10 % viktnedgång kan man se en förbättrad insulinkänslighet, hormonnivåer, ägglossning och menstruationsmönster. Det man ska komma ihåg här är att det för en del med PMOS är svårare att gå ner i vikt pga tillståndets natur. Därför rekommenderas individanpassad och långsiktig behandling snarare än enbart generella råd om viktnedgång.
Det vi också ska komma ihåg är att PMOS även förekommer hos personer med normalvikt, och behandlingen handlar därför inte enbart om viktnedgång.
Kostbehandlingen handlar framförallt om att förbättra insulinkänsligheten hos individen genom att välja livsmedel av bra kvalité; minskat intag av raffinerade kolhydrater och mer fullkorn, grönsaker och baljväxter. Någon specifik “PMOS-kost” finns det inte att erbjuda i dagsläget. Men ett medelhavsmatsinspirerat kostmönster har mest stöd i nuvarande forskning. Denna kost innefattar olivolja, nötter, fröer, baljväxter, fullkorn, frukt, bär, mycket grönsaker och ett regelbundet intag av fisk och skaldjur.
Vidare så har fysisk aktivitet en central roll i behandlingen genom att det kan bidra till förbättrad insulinkänslighet och hälsa även utan större viktnedgång.
Referens: