Så less jag blir av att läsa alla artiklar och kommentarer om viktuppgång efter avslutad behandling med viktläkemedel.
Rubrikerna:
“Personer som slutar med viktläkemedel går upp i vikt igen.”
Folk i kommentarsfälten:
“Såklart blir det så – de har ju fuskat.”
“Läkemedelsbolagen gnuggar sina händer.”
“Tålamod och disciplin funkar ju annars men det orkar folk inte.”
“Man börjar i fel ordning, varför är man överviktig från början?”
*Det är klart, man måste ändra livsstil och inte bara ta en medicin.”
Jag:
Hold my beer and come to my ted talk.
Anledningar till viktuppgång efter avslutad behandling
Det är inte jättemärkligt att människor ökar i vikt när de avslutar behandling med aptitsänkande läkemedel (även kallat viktäkemedel). Obesitas är en kronisk sjukdom, och kräver livslång behandling. Vi skulle inte tänka på samma sätt om läkemedel mot andra tillstånd som beror på delvis gener och delvis miljö. Som exempel tar vi högt blodtryck, höga blodfetter och diabetes typ 2. Dessa tillstånd går att påverka mycket genom livsstil. Ändrar man hela sin kost till t.ex DASH diet, portfolio diet, hälsosam nordisk kost, medelhavskost eller liknande kan det finnas chans att slippa läkemedel. Vi skulle ändå aldrig förvänta oss något sådant. Det skulle vara på tok för stort ingrepp i personens liv att följa en strikt diet livet ut (!). Men ändå förväntar vi oss en sådan insats av de som lever med obesitas.
Vi skulle knappast heller sätta ut blodtrycksbehandling så fort blodtrycket normaliseras. Och sedan skamma personen för att blodtrycket har gått upp igen. Det låter helt absurt när jag skriver det. Men det är så vi resonerar kring obesitasläkemedel. Och visst, det är relativt nya läkemedel. Vi vet inte så mycket om långtidseffekter etc etc, som man brukar ha som argument för att avsluta behandlingen tidigt. Nä visst, vi har ingen data på det. Men vi har data på vilka risker som finns med att leva med ett för högt BMI. Riskerna ökar längre tiden går, ju högre BMI och ju fler viktrelaterade följdtillstånd som tillkommer (t.ex diabetes typ 2, högt blodtryck, högt kolesterol, sömnapné, knä- och ryggbesvär, psykisk ohälsa, stillasittande etc).
Hur vikten utvecklas efter behandlingsstopp kan också bero på hur mycket stöd man har fått under behandlingen. De flesta får nog inte särskilt mycket stöd i att identifiera problem i sin livsstil och sedan jobba med det. Man kanske inte ens får information om att det är viktigt och varför det är viktigt. Då är sannolikheten att viktnedgången enbart kommit av det spontant minskade intaget, man äter helt enkelt mindre av samma typ av mat. När behandlingen avslutas ökar hungern och därmed matintaget, och då är ju kosten tillbaka på samma som innan behandlingen påbörjades.
Lämpligt för alla?
Kanske skulle man inte ha fått läkemedlet från första början? Bara för att BMI är över 30 betyder det inte att läkemedel är första och bästa lösningen för alla. Vad bra det vore om man fick träffa en dietist eller sköterska på förhand för att gå igenom hur livsstil och livssituation ser ut. Kanske finns det inget utrymme för att förändra livsstil och matintag just nu? Finns det risk för undernäring och malnutrition om intaget minskar spontant utan en plan? Kanske behöver måltidsordning, ätbeteende och äthastighet bedömas och jobbas med innan det är aktuellt att gå in med ett läkemedel. Eller finns det en latent ätstörning där under ytan, som triggas av viktnedgången?
Tänk dig att alla dessa ändå får läkemedel, för att man bara tittar på medicinska indikationer och kontraindikationer. Risken är uppenbar att det inte blir så bra. Visst, vikten går säkert ner. Men till vilket pris? Destruktiva ätbeteenden, överdrivet fokus på vikt, undernäring, för snabb viktnedgång, för stor viktnedgång, förlust av muskelmassa, risk för gallstensanfall m.m kan komma på köpet. Det är viktigt att behandlingen ges till dem med förutsättningar att få ett bra och hållbart resultat.
Ingen genväg
Kommentarer om att personer med obesitas bara vill ha en genväg och inte orkar göra jobbet visar bara att man inte alls har förstått vad obesitas är. Denna kommentar ger en sån käftsmäll till alla som lever med obesitas. För SOM de flesta med obesitas har kämpat. I år efter år efter år har de kämpat i uppförsbacke, och hela tiden fått höra hur lata de är. Jag kan garantera att de flesta med högt BMI har kämpat hårdare med vikten än vad de flesta med normalvikt har gjort. Har man en normalvikt oavsett vad man äter eller gör så behöver man ju inte kämpa? Man behöver inte ens tänka tanken att kämpa för det finns inget att kämpa mot.
Men nu svävar jag iväg. Vi skulle prata om viktåtergång efter avslut av läkemedel. Mitt resonemang ovan är ändå viktigt. Om vikten har gått ner för mycket kommer det att krävas att personen svälter sig själv för att hålla den nya vikten. Det finns ingen hälsa i det. Risken är också stor för ett stort hungerpåslag eftersom hjärnan är fiffig nog att tolka viktnedgång som: “FARA! Risk för svältdöd!”. Om personen hade oregelbundna matvanor och litet utrymme för förändring kommer det inte finnas mer utrymme för förändring bara för att vikten nu är mindre.
Och även om personen i fråga har gjort relevanta livsstilsförändringar är det ingen garanti för att kunna bibehålla den nya vikten. Biologin bakom obesitas finns ju kvar ändå, och beroende på hur stark den biologin är kommer det vara lättare eller svårare att hålla den nya vikten.
Komplexa orsaker
Orsaken till att vissa får obesitas är ju nämligen mångfacetterad och komplicerad. Det beror på genetiska faktorer som starkare hungerkänslor, mer tankar på mat, preferenser för mat, hur vi reagerar på stress, oro och sömnbrist, hur väl vi står emot frestelser, hur vi hanterar känslor etc. Läkemedlet hjälper till att dämpa dessa faktorer. Större mättnad, minskad hunger, minskade tankar på mat. Kanske blir hjärnan ungefär som för en person som haft BMI 22 hela livet utan att ägna en tanke på vikt. Så när man slutar med läkemedlet återkommer ju dessa faktorer. Sannolikt i högre grad eftersom viktnedgång ger ökad hunger, minskad mättnad och fler tankar på mat. Taskigt läge.
Big pharma
Det här med att Big pharma gnuggar sina händer vill jag också kommentera. Klart att de gnuggar händerna, detta är ju en gigantisk marknad. MEN det går att ha två saker i huvudet samtidigt. Företagen vill tjäna pengar, men de kan samtidigt ta fram läkemedel som hjälper väldigt många. Alla läkemedel som finns är det något företag som tjänar pengar på. Alla dessa läkemedel har också hjälpt och räddat livet på väldigt många människor.
Men såklart, vi ska inte börja dela ut läkemedel till höger och vänster bara för att. Det är inte heller läkemedelsföretagen som direkt ska sälja läkemedel till patienter. Det är upp till oss inom vården – som är oberoende av läkemedelsföretagen – att bedöma vilka som är lämpliga för läkemedelsbehandling. Till det har vi rutiner, kunskapsstöd, vårdplaner etc att stödja oss emot. Vi ska kort och gott bara behandla de som bedöms få nytta av behandlingen,och avsluta behandlingen om den inte fungerar.
Viktuppgång efter avslutad behandling med viktläkemedel
Så vad kan man säga om diskussionen kring viktuppgång efter avslutad behandling med viktläkemedel? Summa summarum visar debatten om viktuppgång efter avslutad läkemedelsbehandling hur vi ser på obesitas jämfört med andra kroniska diagnoser. Vi har kommit en lång väg det senaste årtiondet inom obesitasbehandling, men vi har en lång väg kvar när det gäller fördomar om sjukdomen.
Tack för att du kom till mitt ted talk.
Sara